Most of my writings relate to people’s lives and livelihoods – how current issues across the world are conditioned by social, political and economic development, often in places that are nowhere nearby. I’m particularly interested in issues relating to migration, gender and the shrinking distance and increased connections between people on the planet. I contribute to different outlets publishing in both English and Swedish + other Scandinavian languages. I’m also one of the co-founders and editors of Mashallah News, a cross-border publication with a perspective on urban life in the Middle East.

Some of my published works:

Has Algeria taken an anti-IS vaccine? Published with IRIN in September 2016.

As so-called Islamic State recruits members from across the world, one country has set itself apart. Despite its geographic proximity to extremist-prone regions and a chequered past of militancy, Algeria, on the southern shores of the Mediterranean, has fewer recruits than many others, including next-door neighbours Morocco and Tunisia.

The displaced: Ramadan for Syrians in Algeria Published in The National, UAE, in June 2016.

Wafaa Shabbat flicks through the television channels in search for Bab Al-Hara, the popular Syrian drama in its eighth season this Ramadan. “Bab Al-Hara is how I feel it’s Ramadan here in Algeria,” she says. This is the story of Algeria’s Syrian refugee community, and life during the sixth holy month since the war started.

Surviving climate change in Bangladesh Published by Al Jazeera in July 2016.

As one of the world’s most densely populated countries, situated over the large delta where three of Asia’s biggest rivers – the Ganges, Brahmaputra and Meghna – meet, Bangladesh feels the effects of a changing climate intensely. But people are not sitting idle; individuals, families, farmers and communities are adapting and find new ways to live.

Skuggliv i transitland Published by Omvärlden, Sweden, in May 2016.

Algeria, the geographically largest country in Africa, in many ways serves as a bridge between Africa and the Mediterranean. It borders the sea in the north and the vast Sahara and Sahel in the south. Today, hundreds of thousands of migrants and displaced people are in the country: either on the way elsewhere, or to work and perhaps even set up a life there. But life is hard: mostly, their existence is entirely informal.

To Beirut with hope: how the city shaped by refugees makes room for new arrivals Published in The Guardian, UK, in February 2016.

They seem symbolic of our times, but today’s refugee boats are not the first to cross the Mediterranean. One hundred years ago, Armenian refugees took them to escape genocide. At that time, Syria and Lebanon were destinations, not points of departure. Tracing the history of the Lebanese capital, a city that has offered shelter to displaced people throughout its history.

Det osynliga hotet mot Syriens barn Published in KIT, Sweden, in October 2015.

“Om Syrien var som vanligt hade jag gått i skolan nu. Alla mina vänner hade gjort det. Men inget är som vanligt.” Wala Al Mousa, 16 år, är en av många syriska flickor sedan kriget och flyktingtillvaron startade som gift sig tidigt. Giftermål med underåriga flickor, och ibland pojkar, var vanligt i vissa delar av Syrien, framförallt den fattiga landsbygden, redan innan. Men nu har det kommit att ses som en nödvändighet.

Löpning i Beirut – mot alla odds Published in Runner’s World, Sweden, in October 2015.

Den bästa löprundan i Beirut börjar vid caféet Paul och fortsätter ner mot vattnet och cornichen, stadens cementerade promenad utmed vattnet. Cornichen är Beiruts självklara mötesplats, den plats i staden som aldrig sover. Tidiga morgnar tillhör den löpare och jobbare – och fiskare med läderhud och långa spön. Vid lunch är tempot lugnt, med tid att långsamt strosa. Efter solnedgången vaknar den till liv igen. Nu spelas hög musik från parkerade bilar, och försäljare av gatumat kryssar fram bland kompisgäng och barn med bollar eller cyklar. Att springa här, med ökande steg i den libanesiska natten, är nog löpar-Beiruts allra bästa.

Desperat flyktingläge Published in Fokus, Sweden, in September 2015.

Yussra Ibrahim al-Mohammad står framför kökshyllorna i sitt tält i ett flyktingläger utanför staden Qabb Elias i Libanons Bekaadal. “Olja, te, socker, ris. I glasburken är det chilipasta som jag gjort av torkade chili-frukter.” Hyllplanen är noggrant renskrubbade, dekorerade med ett guldkantat tyg. Men de är tomma på mat, sånär som på basvarorna hon precis räknade upp. Familjen är beroende av FN för mat på bordet. Men FN har slut på pengar.

Beirut stinker Published in Expressen Geo, Sweden, in July 2015.

Det tog några dagar innan det började märkas på allvar. Även om soptunnorna svämmade över direkt så dröjde det innan körfälten blockerades och den fadda lukten blandades i den varma sommarluften. Men när sopkrisen väl var ett faktum undgick den ingen. Hela Beirut, så här i slutet av juli, stinker.

Etiopisk migrant blev löpstjärna i Libanon Published in ETC, Sweden, in July 2015.

Nästan alla kvinnor som kommit till Libanon har gjort det för en enda sak: att arbeta och skicka hem pengar till sin familj. Samma sak för Aregu Sisay Abate – tills hon en dag upptäckte att hon kunde springa. Snabbt, snabbare än alla andra.

Mapping, Beirut-style: how to navigate a street without using any street names Published in The Guardian, UK, in June 2015.

It’s Saturday afternoon in Beirut and the streets are unusually crowded. A street art event has invited people to one of the city’s old stairways, and a girl at the bottom of the stairs is giving directions over the phone: “You know that small corner shop with the sleeping dog outside? That’s it, I’m here.”

“Som en poängtabell i fotboll” Published in OmVärlden, Sweden, May 2015.

Bakom Social Progress Index märks ekonomer som Harvard-professorn och tidigare presidentkandidatsrådgivaren Michael Porter, Hernando de Soto, uppmärksammad men också kritiserad för sina teorier om privat äganderätt, och The Economist-redaktören Matthew Bishop, som myntat uttrycket “philanthrocapitalism”. De menar att vi ska mäta utveckling utan att ens bry oss om länders BNP. Istället vill de genom Social Progress Index ranka andra saker, som människors mest grundläggande behov, välmående och möjligheter.

Mot målet – När FN gör bokslut över sina millenniemål är Bangladesh det lysande undantaget Published in Fokus, Sweden, May 2015.

Mitt i ett hav av åkrar i olika nyanser av grönt står ett enkelt stenhus med dörren på glänt. Det är mitt på eftermiddagen och skoldagen är snart slut; eleverna börjar gå hemåt över åkrarna. Några kvinnor arbetar på ett av fälten. Deras barn går i skolan, berättar de, tack vare ett bidrag som ges till alla föräldrar som skickar sina barn till skolan i stället för att låta dem arbeta. Det handlar inte om mer än några tior, men har förändrat både föräldrarnas inställning och de ekonomiska möjligheterna.

Hur kan Libanon fortsätta existera? Published in KIT, Sweden, April 2015.

Oddsen är egentligen hopplösa. I ett litet land redan märkt av inbördeskrig och utan fungerande institutioner kommer flyktingarna från Syrien. Men genom tolerans, kreativitet och humor fortsätter libaneserna framåt.

“Det enda vi önskar är ett liv i fred” Published in OmVärlden, Sweden, February 2015.

Som en del av ett skuggsamhälle, undanskuffade i kojor och tält utefter vägar, i städernas utkanter eller i garage lever de syriska flyktingarna i Libanon. Ofta lever de vägg i vägg med de fattigaste libaneserna i ett samhälle, som redan innan kriget i grannlandet Syrien började, var överbelastat med utbredd arbetslöshet, dålig infrastruktur, sjukvård och utbildningssektor. Omvärlden har mött några av dem.

No place like home – with the Central American migrants who’ve been forced to leave the United States Published in The National, UAE, January 2015.

A small crowd has gathered on the grass outside Guatemala City’s airport. They wait patiently, milling about outside the gates. Suddenly, a plane appears in the sky and sinks behind the wall. It’s the sign that everyone has been waiting for – one of flights filled with men, women and families deported from the United States that land daily.

Human trafficking to and from Bangladesh Published in The National, UAE, August 2014.

“I used to be happy before. Now, I cry a lot in the evenings. I cry because of my fate which brought me here.” The words belong to Halima, a teenager with a sincere, childlike smile. She stands in a doorway in central Jessore, the last town in Bangladesh before the Indian border. The streets outside are busy, lined with vendors and shops. Everything is for sale here: bananas, rice, hardware, textiles. And women. The doorway leads in to one of Jessore’s biggest brothels.

En massrörelse för hängning Published in Amnesty Press, Sweden, spring 2014.

Det var en nyhetssändning som satte igång alltihop, den 5 februari förra året. I hem över hela Bangladesh stod tv-apparaterna på, i väntan på en rättegångsdom. Ledare för islamistpartiet Jamaat-e-Islami stod åtalade för brott begångna under kriget 1971, då Bangladesh frigjorde sig från unionen med Pakistan. Jamaat, som då stred vid den pakistanska arméns sida, prövades nu i en specialinrättad domstol. Så kungjordes det: Abdul Qader Mullah, känd i folkmun som ”slaktaren från Mirpur”, dömdes inte till döden som många trott – utan livstids fängelse.

The brick fields of Bangladesh Published in Al Jazeera, Qatar, May 2014.

Everywhere in Bangladesh you can see them. The high chimneys along the rivers, in the countryside, surrounding the cities, pouring grey smoke into the air. Millions of bricks are burned here. But the price is high, and paid by the workers and the environment.

Vi lever på gränsen här – på många sätt Published in Sydsvenskan, Sweden, February 2014.

“Innan vi börjar sjunga ska vi bara ändra i texthäftet. Överallt där det står ‘gud’, ändra till ‘gudinna’,” säger Jon Arterton. Det är körövning i kyrkan – på typiskt Provincetownvis, mot gamla konventioner. “Och istället för ‘vår fader’ sjunger vi ‘vår moder’. Vi har århundraden av manlig dominans bakom oss, det är hög tid att ändra på det,” fortsätter han.

Greener grass – Villages in the Bekaa valley cling to cannabis cultivation as their only means to survival Published in The Caravan, India, October 2013.

“Yammouneh is famous for one thing: our hashish,” said Fadi Shreif, a man in his fifties who works as a tourist guide at the famous Roman ruins in the nearby town of Baalbek. “If you go to Europe or anywhere else and you come across hashish from Yammouneh, you’re happy. We have good climate for hashish. There’s sweet water from the mountains, the altitude is high and we’re protected between the mountains.”

Järnvägen som knyter samman Indien Published in Sydsvenskan, Sweden, May 2013.

Det är tidigt på morgonen, solen har knappt gått upp och kupén är fortfarande behagligt sval. Passagerarna på britsarna bredvid har precis börjat röra på sig. Någon längre bort i vagnen packar ihop sina saker för att kliva av. Tåget, som startade i Calcutta och når Chennai senare på eftermiddagen, har kommit ungefär halvvägs utmed Indiens östkust. Strax sätter morgonrutinen på indiska tåg igång: försäljare som säljer nyfriterade grönsakspiroger och hett, sockersött te till det välkända ropet av ”samosas, chai!”.

Grace under fire – In Tripoli, a pastor tries to keep her church insulated from the region’s strife Published in The Caravan, India, August 2012.

Rola Sleiman parked her car in the only empty spot outside Tripoli’s evangelical church—a small, sand-coloured building with a simple façade and large wooden doors in the middle of the city, cramped in between two busy streets lined with vendors selling seasonal fruit, plastic toys and sweets. It was Sunday morning and, like every Sunday at around this time, Rola was headed to work. She’s a pastor, and at 37, she’s younger than most of her colleagues. But that’s not the only thing that makes her unique. Rola is also, as far as she knows, the only female pastor in Lebanon—and perhaps even in the entire Middle East.

Libanon mixar öst och väst Published in Språktidningen, Sweden, August 2012.

Officiellt har Libanon bara ett språk: arabiska. Men i allt från vardagskonversationer till medier och samhällsdebatt hörs ständigt tre olika språk. Vid sidan om den lokala arabiska dialekten – libanesiskan – hörs även franskan, som kom när Libanon var fransk koloni i början av 1900-talet, och engelskan,  som brett ut sig snabbt de senaste åren.

Morning bell – Shedding the vestiges of the old regime, schools in Libya restart on a new note Published in The Caravan, India, April 2012.

It’s a Sunday morning, the beginning of a new week in Tripoli. At Talaa Tawfiq, a school on the outskirts of the city, the grounds are buzzing with activity. Although it’s still winter, the Libyan sun warms the air. Kids play or eat their sandwiches during lunch, groups of teenagers wander the schoolyard. Business as usual, it seems. But Talaa Tawfiq, like schools across Libya, has gone through a revolution.

Libyen: Tawergha – staden där alla straffades Published in Amnesty Press, Sweden, spring 2012.

Att gå omkring på gatorna i Tawergha är som att röra sig bland kulisser. Ingen av stadens 30,000 invånare finns kvar; det enda liv som syns till är ensamma katter som smiter runt husknutarna. De sandfärgade radhusen och de låga hyreslängorna har plundrats, rummen har bränts ut. De tillhörigheter som lämnats kvar – köksporslin, skor och travar av sotsvarta papper – ligger slängda i stora högar. Vem som gjort det är ingen hemlighet. Graffiti på husväggarna säger ”Före detta Tawergha, nu Misrata”.

 

Columns from Beirut:

I’ve also been contributing as a correspondent to the Swedish daily Sydsvenskan since 2011, with reports, analysis and featured articles – and a bi/tri-monthly column about life in the Lebanese capital.

Skillnad på ljus och mörker, April 2015

Det gröna passet, med en utsirad örn och bokstäverna “Arabrepubliken Syrien” sticker upp ur Mohamed Khayatas ficka. Vi är hemma i lägenheten han hyr i en lugn stadsdel i Beirut, tillsammans med tre katter som följt med från Damaskus. Han virar en sjal runt halsen, känner efter så att nycklarna ligger i fickan tillsammans med passet, och går ut.

Gatans spanare har bråda tider February 2015

Det var bara en fråga om minuter. Från att vi parkerat och börjat promenera runt i den lilla staden en halvtimmas resa inåt landet i södra Libanon; från att ha frågat efter priset på vinterapelsinerna i högar utanför grönsaksbutiken, och kikat på tröjorna till salu lite längre bort på trottoaren. “Vilka är ni och vad gör ni här?”

Folkfest när Beirut ordnar maraton December 2014

Det var en perfekt morgon för att springa. Ljummet och vindstilla, bara några moln som dekorerade horisonten. Funktionärerna hade varit uppe flera timmar redan, spärrat av gator, dirigerat bilister.

Ikea-baracker bricka i politiskt spel December 2013

De första reaktionerna på nyheten var skämtsamma. ”Äntligen kommer Ikea till Libanon!” löd ironiska kommentarer på sociala medier och vänner emellan. Libaneserna, som idag tar flyget till närbelägna varuhus i Turkiet eller Dubai för de där platta kartongerna, har länge väntat på att se möbel jätten öppna i Beirut.

Beiruts stränder har tömts på turister September 2013

Det är något som saknas på Beiruts uteserveringar. Som vanligt ligger den söta röken från vattenpiporna tät mellan borden och kyparna serverar färsk frukt juice, salta nötter och ett aldrig sinande utbud av meze, pikanta smårätter.

Gästfriheten grumlas August 2013

Något av det finaste i Libanon måste vara den självklarhet med vilken folk när som helst på dygnet välkomnar gäster eller skjutsar runt nära och kära. Häromdagen hämtade återigen en vän mig vid flygplatsen. I bilen på väg genom staden gick vi igenom det vanliga. Vad har hänt i Beirut? Är allt som vanligt?

Libanons fläktar stannar när syrisk oro sprider sig June 2013

Det är fortfarande bara juni, men kvällarna i Libanon är redan tryckande varma. Och mörka Medelhavet har inga långa, ljusa sommarnätter. Men de senaste dagarna har kvällarna varit varmare och mörkare än vanligt.

Beirutborna vill också rädda stadens träd June 2013

“Området har i stort sett ingen flora och fauna. Det finns inget att oroa sig för vad gäller miljöpåverkan.” Uttalandet av Elie Helou, huvudansvarig för ett kontroversiellt motorvägsprojekt i Beirut, var nog menat att lugna dem som oroar sig för vägens påverkan på miljö och arkitektur.

Bomben bekräftar TV-bilden, October 2012

Redan innan bomben pratade man om den. Bilden av Beirut – hur människor världen över ser på staden. Samtalsämnet kommer upp med jämna mellanrum, nu senast efter en ovanligt verklighetsfrämmande skildring av den centrala stadsdelen Hamra. Det var Homeland, den prisbelönade amerikanska tv-serien, som förlade ett avsnitt till den libanesiska huvudstaden.

Badet bland klipporna avslöjar klassklyftorna, September 2012

“Ska du följa med till stranden i helgen?” är en vanlig fråga bland vänner i Beirut. I slutet av sommaren är det tryckande hett, outhärdligt i stadens betonglandskap. Men att gå till stranden är inte helt lätt och innebär något annat än vad man först kan tro. Trots att Libanon har en lång kustremsa, som sträcker sig från den israeliska gränsen i söder till Syrien i norr, är det svårt att hitta en bit sand för att breda ut sin badhandduk.

Svart humor i krigets spår May 2012

Är det något libaneserna utvecklat under femton års inbördeskrig och ständigt uppblossande oroligheter så är det en vass och vida spridd galghumor. Sedan 1990, då det långa inbördeskriget tog slut, har den lotsat libaneserna genom år av israelisk och syrisk ockupation, ett förödande krig mellan Israel och Hezbollah sommaren 2006, och eviga kappvändnigar av landets politiker.

Språkpolisernas mardrömsland February 2012

“Döda inte ditt språk” stod det på de gula avspärrningsband som en dag dök upp på trottoarer runtom i Beirut. Innanför avspärrningarna låg arabiska bokstäver, orörliga, som vore de offer för en okänd gärningsman.

Twittrande ex-ledare söker stöd på nätet December 2011

“Det är dags att bli mer personlig. Jag lovar, från och med nu kommer ni höra ifrån mig mycket oftare”, twittrade Saad al-Hariri, Libanons förre premiärminister och nuvarande oppositionsledare den 3 november.

På strandpromenaden kan Beirut-borna mötas, November 2011

För ett tag sedan dök det upp skyltar på Cornichen, Beiruts sex kilometer långa asfalterade strandpromenad. ”Förbjudet att röka vattenpipa, äta mat och ställa fram stolar”, står det på metallplakaten, klarröda mot Medelhavets gråblå bakgrund. Den första reaktionen var ett leende. Lycka till i detta land av vardagsanarki där regler är till för att om inte brytas så ständigt tänjas och debatteras.

Beiruts strykarkatter har hittat hem October 2011

I Beirut vet alla vilka de är. Utstötta av samhället lever de flera hundra tillsammans som en enda stor familj. De bor på en av stans mest eftersökta tomter, det legendariska amerikanska universitetets lummiga campus vid Medelhavet.

Libanesiskt pass öppnar sällan portar September 2011

Nej, vi utfärdar inga visum till besök som inte är arbets- eller familjerelaterade, sade handläggaren på svenska ambassaden i Beirut. Nadim ville besöka Sverige några dagar; se de magiska ljusa sommarnätterna, cykla på slingrande landsbygdsvägar, doppa tårna i Östersjöns mörka, svala vatten.

Revolutionerna har gett folket mod August 2011

Förra veckan fick den libanesiske sångaren Zeid Hamdan ett telefonsamtal från säkerhetspolisen i Beirut. “Kom in till stationen,” sade de. Där blev han handfängslad och fick veta att han var arresterad för sin låt General Suleiman.

Leave a Reply